Eller är det bara så att nu har några fattat att man behöver fråga vad ’folk’ egentligen vill ha från sina chefer? Du fattar nog galoppen, det var helt retoriska frågor. Men de för mig givna svaren behöver kanske motiveras.
Edge HR skrev förra året: ”Allt fler 90-talister gör entré på arbetsmarknaden, men de nöjer sig inte med att gå till jobbet och få en lön. De vill utvecklas, ha kul samt vara med och påverka. Det blir en allt viktigare strategisk fråga att både kunna attrahera och behålla den yngre generationens medarbetare.”
Jo och vem vill inte det undrar jag? Jag är inte född på 90-talet, snarare på 50-talet, men jag identifierar mig helt med påståendena ovan och jag kan leda i bevis att det stämmer för långt fler än mig själv. Det räcker egentligen att referera till Self-Determination Theory, vilket bäst översätts till ’självbestämmande teorin’, en motivationsteori som utvecklats av forskarna Deci och Ryan sedan 90-talet, dvs då 90-talisterna just börjat födas och förmodligen inte hade en aning vad ledarskap innebär och än mindre vad för typ av chef de ville ha…
Vad har Deci, Ryan och deras globala nätverk av forskare kommit fram till då? Teorin visar att människor från en mängd kulturer, även kulturer med mer kollektiva och mer traditionella värdegrunder, och oavsett ålder och kön har ett behov av att känna sig kompetenta, autonoma och känna en tillhörighet. Dessa tre faktorer är också en förutsättning för vårt välbefinnande och för vår förmåga att prestera väl (Deci och Ryan, 2008)
Att vara autonoma betyder att vi behöver känna att vi kan påverka och bestämma över våra egna beteenden, vad vi väljer att göra, utan att andra blandar sig i. Det behöver inte betyda att vi helt hållet kan välja vad vi gör på en arbetsplats, utan hur vi uppfattar att vi kan påverka vad vi gör och hur vi väljer att utföra en arbetsuppgift inom de ramar som finns i organisationen. En hög grad av delaktighet är en förutsättning för att det skall uppnås.
Hur står det till med ledarskapet ute i verkligheten då? Ja sådär kan man konstatera. Ledarna, Sveriges chefsorganisation, citerar Hortonbarometern (Horton International, 2013), när de påstår att hälften av de tillfrågade i en undersökning uppger att de tänker på att byta jobb. Anledningen är framför allt dåligt ledarskap. De tillfrågade är långt ifrån bara 90-talister.
Intressant är också att Horton har undersökt vilka de viktigaste egenskaperna eller färdigheterna framtidens ledare behöver utveckla för att lyckas:
Förmåga att motivera och engagera medarbetare
Förmåga att leda en organisation i förändring
Hantera och förmedla information externt och internt
Förmåga att styra en organisation baserat på en värdegrund
Liknande resultat visar Novare’s (2012) undersökning om framtidens ledarskap på. Enligt deras undersökning är ungas krav på ledarskap snarare att chefen skall vara en:
Coachande partner snarare än en auktoritär, allvetande chef.
Trygg, tydlig och inspirerande.
Lyssnande, coachande och målmedveten.
Alla dessa faktorer menar jag behöver uppfyllas för att vi skall känna oss autonoma, kompetenta och för att en känsla av tillhörighet skall utvecklas. Och det oavsett ålder, kulturell bakgrund eller kön.
Så nej, 90-talisterna är inte så speciella, i varje fall inte ur ett ledarskaps- och motivationsperspektiv.
