Ledare inom näringsliv, offentlig förvaltning och idrott, har de något gemensamt? I boken med samma arbetstitel som denna blogg reflekterar jag lite över detta. Texten nedan är ett kort utdrag ur arbetsmanuset:
”Presterar dina medarbetare eller idrottsadepter bättre när du säger till på skarpen, eller tappar dom den glöd som behövs för att nå hela vägen?
Ledarskap handlar om att få fram allas inre motivation, stödja och utmana arbetsgruppen, teamen, laget eller individerna att nå sin fulla potential. Oavsett om det handlar om få ut allt ur laget på en fotbollsplan, av en fighter i ringen eller medarbetare på en arbetsplats. Av hundratals tränare, ledare och chefer inom idrott och näringsliv jag mött i workshops eller coachat, har de flesta lärt sig att leda genom att se hur andra gör. Eller som en chef jag träffade nyligen uttryckte det: ”Jag har jobbat som chef de senaste sju åren, men aldrig fått en dag ledarutveckling under den tiden”. Jag frågade då hur hon, vi kan kalla henne Hanna, lärt sig att leda? Svaret var att jag har ju sett hur vår VD leder… och tagit efter. Han detaljstyr en hel del och jag har också utvecklat ett kontrollbehov. För ett år sedan kom det in en ny chef och han leder på ett helt annat sätt. Han frågar hur vi tänker och vad vi har för idéer… Intressant sa jag, på vilket sätt vill du helst leda utifrån vad du sett för olikheter i deras ledarskap? Jo jag vill ju hellre leda som den nya chefen. Hur kommer det sig? Hennes svar var att han gör ju att jag känner mig mycket mer motiverad än tidigare.
Det här korta exemplet skulle lika gärna kunna vara från en eller annan arbetsplats eller idrottsklubb. Resultatet av att ha en allt för detaljstyrande chef eller tränare har i flera fall visat sig genom uppsägningar från arbetet eller avhopp från klubbar. Både medarbetare och idrottare tappar lätt motivationen i en sådan miljö som en detaljstyrande tyrann skapar. Precis som Hanna höll på att göra innan hon fick sin nya mer coachande ledare.
Hur kommer det sig att ’kontroll och kommando’ ledare och tränare ’tar’ motivationen från sina medarbetare eller adepter? Svaret är ganska enkelt. Motivationsforskarna Deci och Ryan har visat att vi för att hitta vår inre motivation eller ’self-determination’ behöver känna oss autonoma, kompetenta och att vi känner en tillhörighet till organisationen, teamet, laget eller klubben och till det vi försöker uppnå. Autonomi innebär att vi får vara med och välja och påverka vart vi skall och hur vi tar oss dit. När vi från ledare får respekt för det vi kan förstärks vår känsla av att vara kompetenta, dvs både kunniga och skickliga. Då vi involveras i att formulera mål och i planering, vi får vara med och bolla tankar och idéer om vad vi behöver för att utvecklas vidare, förstärks också både känslan av autonomi, kompetens och tillhörighet.
Idrottssociologen Rolf Carlsson visade redan på nittiotalet att idrottsträning som bedrivs under intresseväckande former, där tränaren eller coachen värdesätter individens behov, möjlighet att påverka träningsinnehållet och social kompetensutveckling gav bättre resultat. Medan helt auktoritära ledare riskerar att hämma utvecklingen av egenskaper som initiativkraft, social kompetens och känsla av ansvar hos den aktive. Det är inte svårt att argumentera för att medarbetare på en arbetsplats reagerar på ett mycket liknande sätt. Något som i sin tur oftast leder till ointresse, med sämre resultat eller avhopp från idrotten som konsekvens. Dåligt ledarskap har visat sig skapa samma fara för uppsägningar inom näringslivet. En undersökning från Horton International (2013) visade att hälften av de tillfrågade i undersökning uppgav att de tänkte på att byta jobb. Anledningen var framför allt dåligt ledarskap.
En kommenderande chef eller tränare kräver ofta blind åtlydnad, då uteblir autonomi och chefen eller tränaren äger själv all kompetens… visserligen kan han eller hon få respekt för den kompetensen och locka många medarbetare eller adepter. Något som verkar hålla förvånansvärt ofta, men när medarbetarna blir allt duktigare eller adepterna börjar nå elitklass, håller det då att de fortsatt är marionetter?
Frågan är hur fungerar de bästa, oavsett yrke eller idrott, är de lydiga eller har dom lärt sig att tänka själva? Vad krävs i skarpt läge, att du väntar på instruktioner att följa, eller att du snabbt och effektivt själv kan lösa de situationer som uppstår? Jag hoppas du ser att retoriken i dessa frågor är mer än tydlig.
Frågan är då vad är ledarens uppgift, att hjälpa medarbetare eller adepter att förbereda sig på bästa sätt för att de själva skall kunna hantera de situationer som uppstår, på arbetet eller på idrottsarenan? Eller är chefens eller tränarens roll att stå och vråla kommandon som skall lydas? Tänk dig det på ett säljmöte, en presentation eller i nästan vilken situation som helst? Retoriken är även här övertydlig. Jo det kan vara att nybörjare behöver mer konkreta instruktioner inför eller under en uppgift, men vad jag resonerar om här är kompetenta erfarna medarbetare som anställts för det dom är duktiga på eller skickliga idrottare som skall tävla på SM, NM, EM, VM eller OS, inte nybörjare.
För att utforska vad ledare eller tränare för att nå världslass behöver utveckla, behöver vi veta både vad ledare eller tränare i världsklass gör och vad duktiga och kompetenta medarbetare och världsklassidrottare behöver. Det duger då inte att fråga vilka ledare eller tränare som helst hur dom gör, speciellt som de oftast bara gör som deras föregångare eller förebilder gjort Vilket inte alltid, eller mer sällan, leder en organisation eller idrottsklubb till världsklassnivå. I själva verket lyckas inte alla klubbar i ett land att ta sina elever till världsklass, oavsett idrott. Lika lite som alla företag lyckas få ut det bästa av sina medarbetare.”
