Chef V/S Coach - LEDARSKAPSTEORI OCH LEDARSKAP I PRAKTIKEN - del 12


Dags att dyka lite i olika ledarskapsteorier… men vi börjar med de ’teorier’ som antingen inte är några riktiga vetenskapligt validerade eller ’nya’ teorier…

”Den ledarskapsmodell som är mest känd i Sverige verkar vara Situationsanpassat Ledarskap utvecklad av Hersey och Blanchard (1972). Frågan är samtidigt om situationsanpassat ledarskap kan påstås vara en vetenskaplig teori då validiteten i denna model ifrågasätts i flera studier, vilket innebär att forskarna menar att modellen inte visar på att den ena eller den andra ledarstilen definierad av denna teori fungerar bättre i olika situationer (Johansen, 1990; Thompson och Veccio, 2009). Modellen kan med utgångspunkt i resonemanget ovan uppfattas mer som en marknadsföringsstrategi än som en modell av bevisat värde.

Modellen har också utvecklats över tid där de olika ledarstilarna kallats olika saker vid olika uppdateringar av modellen. Ursprungligen benämndes de fyra ledarstilarna: Laissez faire (låt gå) - Supporting - Coaching - Directing. I senare versioner kallas de: Delegating - Participating - Selling - Telling. I den ursprungliga modellen användes begreppet coaching för ett auktoritativt ledarskap, något som inte stämmer med dagens definition av coaching utan mer relaterade till hur idrottscoaching ofta utövas (instruerande). Supporting eller det som i den senare versionen kallas participating är närmre det vi idag kallar coaching. Värt att notera är att begreppet Laissez faire eller låt gå ledarskap fallit bort helt och ersatts av delegera. En anledning kan vara att just låt gå ledarskap inte visat sig fungera väl. Ursprungligen var parametrarna som jämfördes stödja och beordra, i ett diagram ser det ut så här:

Figur 1: Situationsanpassat ledarskap v1

I en senare modell används parametrarna relation och uppgift: Figur 2: Situationsanpassat ledarskap v2

Värt att notera är också att det Hersey och Blanchard menade med att ledare situationsanpassar sig, handlar mer om att anpassa sig till den kompetens medarbetare har att hantera olika situationer eller uppgifter.

Frågan är också om delaktighet behöver betyda att uppgiften kommer i andra hand? Vilket är ett sätt att tyda diagrammet i figur 3.

Rolf Carlsson (1993) har visat att idrottare som fostras i en miljö av delaktighet utvecklades till mer självständiga idrottare. Inte mindre än 80 procent av de som ingick i undersökningen och nått landslagsnivå hade fostrats i en kultur där delaktighet var viktig. Något som också visade sig i att de intervjuade landslagsspelarna från flera olika idrotter, i jämförelse med idrottare som inte nått elitnivå, upplevt större stimulans och en mer tillåtande miljö. Carlsson använder också i sin model stimulans och tillåtande som parametrar till skillnad från Hersey och Blanchard, då kan det se ut så här:

Figur 4: ‘Tränarskap’

Stimulerande och tillåtande idrottsträning innebär enligt Carlsson (1993), att denna bedrivs under intresseväckande former som ser till individens behov och där tränaren eller coachen värdesätter social kompetensutveckling, samt att individen har möjlighet att påverka träningsinnehållet.

En tillåtande, men mindre stimulerande träning, karaktäriseras av otillräckliga kunskaper eller bristande förmåga och en ”låt gå” attityd hos tränaren.

Vid ett restriktivt förhållningssätt styr tränaren allt och all inblandning från de aktiva ses som störande. Ett restriktivt förhållningssätt kan ändå uppfattas som stimulerande om tränaren respekteras för sina kunskaper och sin skicklighet (auktoritativt). Detta kan leda till bra resultat, men på bekostnad av den aktives sociala kompetens och initiativkraft. Något denne typ av tränare kan åtgärda genom att involvera de aktiva mer (vilket skulle kunna beskrivas som att gå från att vara ”experttränare” till att coacha, eller från att ge ”order” till att föra en dialog, författarens kommentar).

En helt auktoritär tränare riskerar att hämma utvecklingen av egenskaper som initiativkraft, social kompetens och känsla för ansvar hos den aktive. Detta kan i sin tur leda till opersonligt engagemang och ointresse från den aktive, med sämre resultat eller avhopp från idrotten som konsekvens (Carlson, 1993).

Jämför vi situationsanpassat ledarskap och det som här kallas ‘tränarskap’ kan vi dra några slutsatser. Modellen för situationsanpassat ledarskap har visat sig ha låg validitet vad gäller att förutspå vilket ledarskap som är mest framgångsrikt oavsett situation eller kompetens hos medarbetarna. Om vi som Carlsson gjort döper om parametrarna till stimulans och tillåtande, i motsatts till relation och uppgift får vi en annan bild. En bild som enligt Carlssons studie går att dra en tydligare slutsats av vad gäller effekten av olika typer av ledarskap, i varje fall inom idrotten. Frågan är, kan det råda samma samband mellan de olika typerna av ledarskap även i andra sammanhang? Mycket pekar på det som förhoppningsvis framgått ovan.”

#ledarskap #ledarskapsutveckling #coaching #coachandeledarskap #vetenskap #motivation

16 visningar

© 2018 Success Cultures Research Centre