I inledningen på den förra bloggen skrev jag att vissa aspekter av vedertagna ledarskapsteorier är förlegade idag. Vilket inte borde vara så förvånande då dessa teorier formulerades på åttio- och nittiotalen… Något inte bara jag kommit fram till, utan även framkommer i en doktorsavhandling ”Leadership: Outdated Theories and Emerging Non-Traditional Leadership” tar upp ett antal intressanta perspektiv väl värda att fundera över
Vad som gjorde det lite överraskande att alla respondenter uppfattades som icke-traditionella ledare, var främst att de valts ut utifrån ett kriterium att ha minst tjugo års erfarenhet av ledarskap inom högre befattningar. Författaren trodde mer på att finna en jämn fördelning mellan traditionella ledare och icke traditionella ledare bland de svarande. Istället delade de en syn på traditionellt ledarskap och traditionella ledarskapsteorier som förlegade eller i behov av förbättringar. Detsamma gällde för ledarskapsträning…
Det kan möjligen även konstateras att forskarna ligger i bakvattnet. Vilket egentligen inte borde vara förvånande, eftersom verkligheten alltid har ett försprång till forskningen. Jag menar då att nya sätt att leda först utvecklas inom olika organisationer innan de kan ’upptäckas’ av forskarna. I det här fallet menar Warren att forskarna inte förstår detta skifte från traditionellt ledarskap och traditionella ledarskapsteorier, vilket flera av dem själva uttrycker:
Min slutsats är att det inte räcker med att kombinera traditionella ledarskapsteorier, helt enkelt för att en del forskare redan upptäckt ’nyare’ ledarskap i praktiken. Bl.a. vad jag kallar coachande ledarskap… vilket jag givetvis återkommer till framöver.
Länken går till avhandlingen:
